Snömodd, framtid, död och nobellpristagare – en betydelsefull dag den 11 december

Först till skomakaren för att få läder till Joannas ridbyxor, till passmyndigheten för att få nytt pass. Snön låg tjock på trottoarerna.

Samtal med Åke. Känns bra att prata med honom. Jag bad om ursäkt om jag varit för tvär mot honom under tidigare år och syftade då på när han bad mig framföra sina åsikter till barnen, när han inte själv vågade … Jag sa, att först de senaste åren har jag kommit ikapp mig själv. Det skulle ha varit skönt om han skulle insett sin egen del av det hela men det tror jag han glömt. Samtidigt är det skönt att bli gammal och se allt klarare hur och varför jag agerat som jag gjort.

Sedan till Bertil för att gratta honom på 80-årsdagen den 14 december. Prat kring barn och barnbar, om mötet med författaren Axel Jenssen och hans indiska hustru Pratibha. Vi besökte deras flytande hem i en stor skuta på Värmdö i början av 1980-talet.  Han samarbetade med konstnären Pushwagner vars rosa/svarta/vita bilder av serietyp Bertil fick flera stycken efter att han ställt ut dem på Stockholms universitet … Annika och Jens fick något/några av dem liksom Tomas … 

Fältöversten i julkläder, jag skulle hitta en julklapp till Bengt men detta avbröts nästan på en gång av ett telefonsamtal.

Sanna, Jarmos dotter, ringde från Helsingfors, Espoo. Jarmo har dött i levercanser. Jag brast i gråt. De senaste veckorna har jag haft honom i tankarna och har tänkt ringa men allt annat har jag låtit komma i vägen. Jarmos hustru Ulla satt bredvid.

Jag fick Sannas e-postadress och tänker ha kontakt. Han begravning blir troligen den 22.12. Minnen från vårt gemensamma liv dög upp en efter en. Våren 1951, knappt 15 år gammal hittade vi varandra. Han hade mulat mig i nioårspldern på skridskobanan, berättade han för mig men jag mindes det inte. Han gav mig kärlek, beröring och närhet som jag längtat så efter krigsåren. Han förde mig in i sexualiteten på ett bra sätt … Sedan dog vårt första barn, en flicka, i sjunde graviditetsmånaden och jag skulle vara stark och trösta andra. Skulle så förtvivlat behövt gråta ut då hos någon men hade lärt mig att bita ihop och vara ”reipas tyttö” …

Imorgon ska jag skriva ett brev till hans hustru Ulla och ett mejl till Sanna. Jarmo Oras Tenhunen, född 21.3. 1935.

Mo Yan på Svenska PEN berättade två historier. Jag skrev ner en del av hans tal eftersom mina tankar var annanstan och jag glömmer lätt. Stannade inte utan tog mig hem, berättade om Jarmos död för Bengt, som gav mig sin omtanke, ömhet och kärlek …

Annonser

Om sostymne

writer, femail, marrid, mother, grandmother
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s